Hur blev det såhär i samhällsapparaten?

 

 

Vi, som kan vårt sociala hantverk har en plikt att entiuasmera och föra vidare kunskapen - hur skall det annars gå med samhället?

Sam-hälle vilket vackert ord. Hålla samman, en sammanhållen enhet, en arena för envar att uttrycka sig och sin verklighet till-sammans med många andra... för sin, de mångas och helhetens trivsamhet och utveckling.

Tanten tror att de dagar vi nu upplever, här i Sveige är "reflexionstimmar" i vår gemensamma saga.

Visste du att det är mindre än femtio år sedan de sista kvinnorna i Sverige hade svarta fotsida kjolar, huvudbonad och blev bortgifta av föräldrarna...av alla passliga skäl utom kärleken.

Barnen slogs det vett i, och det var viktigt att kunna sitta still och vara tyst. Att foga sig. Det skulle ju "bli folk" av dem. Med detta menas att inte ställa krav och vara nöjd med sin lott - hurdan den än var.

Först 1921, sist i Norden, kunde de svenska kvinnorna gå och rösta i allmänna val.

Vägen dit hade varit lång. Det krävdes nästan 40 år av hårt arbete och påtryckningar innan beslutet togs av en oenig riksdag. Vilka var det som drev kampen? Vilka kvinnor var det som ägnade decennier åt att agitera, mobilisera och lobba för en fråga som möttes av spe eller ljumt intresse? Vilka män stöttade dem? Vilka motarbetade dem? Och varför tog det så lång tid? (Fredrika Bremers sida) Riksdagen beslutade om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män den 24 maj 1919. År 1971 blev en kvinna för första gången vald till vice talman i riksdagen. Det skiljer som synes inte så mycket mellan Sverige och Egypten!

Folkrörelserna byggde välståndet, kyrkan, nykterhetsrörelsen och liberala kvinnor ordnade för behövande undert tidigt 1900-tal.Dessa kvinnors nit travesteras i Pippi långstrump, som Prussiluskan. Med tiden skapades ett folkhem med rättighets och rättvisenorm. Prussiluskan ersattes av offentliga myndigheters saklighet och objektivitet.

68-rörelsen satte ALLT på sin spets. Ett evigt granskande, analyserande och protesterande.

Varje sten skulle det vändas på.  Allt gick nu framåt och uppåt - vi skördade frukterna efter andra världskrigets kaos. En evighetslång framgångs och utvecklingskedja...?

Under 80-talet gör Tanten entre i denna samhällsskapande karusell. Det var en härlig tid.

Vi agerade, agiterade, gjorde storverk i bara farten- och 68-rörelsens kvinnor var mycket grundliga och generösa i skolningen av medvetna och kunniga samhällsbyggare.

Allt var möjligt och metoderna lustfyllt provokativa. Man måste säga att vi var gränsöverskridande, naiva, innerliga, subjektiva och väldigt aktiva - och trevligt var det.

Det var nog en ganska blommig verklighet - och med tiden skulle den formaliseras och struktureras... det gick sådär. Visserligen kom det lagar och förordningar, men tidens Prussiluskor struntade ganska brutalt i detta utan "krängde till det så att det blev bra". Alla bidrog med vad man kunde och "klienten" fick det bästa av varje myndighet(efter den tidens föstånd). Så dog Olof Palme - och med honom dog folkhemmet!

 

Så är det inte i dag. "Klienterna" åker runt, runt... och kan inte ta sig ur karusellen av egen kraft - de blir drivmedel utan egen vinning i ett maskineri som löpt amok.

De som sitter vid ratten är desamma som vinnarna i spelet och därmed inte speciellt angelägna att förklara, förtydliga och stanna karusellen. Tyvärr.

 

Retorik och statistik döljer och förvränger istället för att förtydliga och klargöra. Dramats stora bovar heter suboptimering och tokism.

 

80-talet blev 90-tal, som blev 2000-tal och 2010-tal... rebellerna blev tanter i den värsta bemärkelsen, gränsöverskridandet blev till foglighet, naiviteten blev saklig och formell, av innerligheten skapades objektivitet och aktiviteten dog helt...och tråkigt är det...

 

Så var vi tillbaks på ruta ett! Har du hört talas om "skuggan" den som tar en om man inte är uppmärksam? Då allt vänds till sin motsats Hu aj aj! Är det detta som skett? Vad skall vi göra nu, då? Lagar och förordningar följs till punkt och pricka, egna initiativ är inte att tänka på, och det är tyst - så tyst... Sorgligt nog är det även så att 68-rörelsens rebeller drabbats av "skuggan" och nu besitter diverse poster de i sin ungdoms dagar skulle ratat - men de är väldigt starka och kan sitt hantverk till fullo.

 

Anledningen till att Tanten gör ett nytt ryck är att hon tycker det hela gått överstyr. Dagens potentater och ledare har en del later och ofog för sig, samt en dålig känsla för det politiska hantverket. Har både det social och politiska skapandet gått samma väg??? Det som nu Tanten sett de senaste deceniet är följande...

 

1. Ett stort och vackert ingenting. Man svarar inte på tilltal. Detta kallas osynlighet och är en härskarteknik.

2. Ett otroligt jiddrande med sakuppgifter och fakta. Detta kallas undanhållande av fakta och är en härskarteknik.

3.Vid ökad press framkiommer krystade leenden och vackra ord... som inte följs upp i handling.

4. Därefter händer ingenting....

5. Vid ytterligare press bits dom.

6. Viktiga möten, deadlines och kontakter vanvårdas till vansinne.

7. Så det sorgligaste - in och utsidan stämmer inte... man menar inte det man säger och säger inte vad man menar.. man "hanterar" personer och situationer.

Man visar upp fasadet som inte stämmer med innehållet. Tanten gillar inte det!

 

De nya generationer som gör sin entre på den samhällsbyggande arenan är högpresterande och akademiskt skolade. Vana vid krav, deadlines och prestation - men utan den där fingertoppskänslan som ett hantverkskunnande ger. De har heller ingen som helst egen erfarenhet av historiens mustiga saga - de är ju resultatet av den!

De akompanjeras av världens alla folk, som inte heller de kan ha någon känsla för den här sagan - i mångas hemländer står de ju mitt uppe i den allmänna rösträttens kapitel.

Så går vi om varandra, fastän skillnaderna egentligen är så små.

 

Balkan har en krigscykel på 50 år, Bagdads är 5 år.

Är det jag härovan beskrivit "Landet tvärtemots" egen utvecklingscykel? Kan vi i så fall komma ur den? Gå vidare med nya förtecken? Tanten hoppas och tror... Så här kan vi ju inte ha det hur länge som helst. Det är inte nyttigt - tror Tanten.

 

I oktober-13 skriver Tanten;

Blir det inte stopp på detta vansinne kommer Sverige och Europa troligen befinna sig i krig inom fem år. Gud hjälpe oss alla att jag har fel!

 

 

Vill du veta mer?

sussie@qvanttanten.se   www.qvanttanten.se   070-5269316

Väl mött!

/Sussie.

 

 
 

 

Att både glöda...

       och vaja i vinden!