Men männen då!

 

Den svenska mannen är väl förmodligen den snällaste i världen.

Medan vi, vilda, vråliga kvinnor förändrade världen med plakat och prat anpassade han sig.

Ville stämma in i kvinnans frigörelse, men snärjde samtidigt in sig själv i en hopplös kompromiss.

 

Nej - du får inte älska mej för varken kroppens former eller djuriska drifter.

Du SKA se bortom, bortom klass kön, kött, blod - ända in i min själ! Och han gjorde sitt bästa. Lugn och behärskning. Inte-lektet frodades och vildheten var tabu!

 

Någonstans grodde ett ursinne, en ilska, ett förakt - och han snodde in sig än värre.

Han blev en tam och dansande pudel i alla försök att göra rätt, vara rätt, tänka rätt, känna rätt... förståndig! Men - man är ju ingen kvinnomisshandlare, neandertalare eller grobian - och man vill göra rätt! Någonstans grodde ett ursinne, en ilska, ett förakt - och han snodde in sig än värre.

 

Han är förnuftig, förståndig och förstående - till allt! Vill vara till lags - och göra rätt!

Allt, medan ursinnet gror och kvävs och gror och kvävs... Till slut blir allt till en svart, hård klump, Men hur kan man befria sig och vara till lags samtidigt?

En foglig rebell, funkar det? Det där värsta - vild, vacker och omåttlig- Det gäller väl inte mej? Tänk om jag slår, tappar kontrollen, löper amok- eller gör fel och blir oförståndig? Hjälp! Hur kan man förändras och stå exakt still i sin guldlänk samtidigt?

 

Och, han känner sig ensam.Under min tid med krigsveteraner såg jag samma sak.

Ingen var förövare, alla handlade i självförsvar och resultatet blev katastrofalt.

Alla berättade en hemlighet i största förtroende. Men då hundratals berättat exakt samma story föstår man att något är fel. Du är inte ensam. Din historia är inte unik. Din berättelse delas av många.Men du är både svensk och man. En svensk tiger ?! Ett ordspråk med finess.

 

Vet du att självplågeriet är den yttersta graden av våld. Införlivat i den egna personligheten. Det behövs ingen förtryckare. Ingen som hotar eller slår. Det finns där ändå. Växer in i dej tills du äts upp. Blir din egen slav.Precis som elefanten som hålls fången av den tunna guldkedjan - och vi skattar över hans hjälplöshet.

 

Och så väljer vi en "riktig kár" med hårigt bröst, vild och vacker - och han står förtvivlad kvar, fångad i sin guldlänk.Han blev bortvald, fastän han gjort rätt - till förmån för en kvinnomisshandlande, neandertalande och grobian...

 

Är det så, att min kamp för respekt, och en vilja att bli sedd och älskad i mitt innersta jag, har bidragit till det här? Himmel. Hur kunde bli så galet? Jag ber här den kollektiva svenska manligheten om ursäkt för alla eventuella bidrag till detta!Har jag bara projicerat över min egen frustration?Vems ansvar och fel är detta i så fall?Vad kan göras, av vem och hur?

 

Målet måste ju vara sida vid sida. Totalt lika, olika och helt unika, i full respekt. Är det kärlek?Efter en evighet av aparthaid i Sydafrika är nu förhållandet det omvända...

De vita bugar, bockar och förtrycks - för gammal ost... Är det likadant i vår "könskamp"? Tyvärr så tror jag det. Inget är löst, det är bara förändrat. Rasism eller sexism.

 

Same, same, but different, sa Tanten.

Vill du veta mer?

sussie@qvanttanten.se   www.qvanttanten.se   070-5269316

Väl mött!

/Sussie.

 

 
 

 

Att både glöda...

       och vaja i vinden!