Hövdingen och tiden.

 De gamla grekerna har två ord för tid.

  • Kronos - den inrutade stresstiden.
  • Kairos - den tid som utmynnar i alldeles bestämda, oförutsägbara mognadstillfällen.

    Söderhavshövdingen Tuavii, från ön Upolu i Samaogruppen skrev dessa rader i ett brev hem under sin resa i Europa under 1900-talets början.

    Tanten menar att hans ord är mer aktuella än någonsin.

 

Papalagi (den vite mannen) är alltid missnöjd med sin tid, och han anklagar den store anden för att han inte ha skänkt honom mer. Ja, han smädar Gud och hans stora vishet, eftersom han delar in och slår sönder varje ny dag genom att ställa upp en viss plan.

Han skär den i bitar alldeles som man klyver en mjuk kokosnöt kors och tvärs med djungelkniv. Varje del har sitt namn: Sekund, minut och timme...

När det här tisdånet rullar fram, ja då klagar Papalagi: " Åh så besvärligt - nu har det gått en timme igen." För det mesta visar han också en sorglig uppsyn när han säger det, liksom en människa som måste bära ett tungt lidande,  fast det ju meddetsamma kommer en ny och frisk timme.

Jag begriper mej aldrig på detdär förrän jag kom att tänka på att det ju är en svår sjukdom. "Tiden rinner undan för mej."  "Tiden flyr sin kos." "-Ge mej bara lite mer tid." Det är den vite mannens klagorop. Jag säger Er att detta måste vara en slags sjukdom.

Ty anta att den vite mannen får lust att göra något som hans hjärta längtar efter. Han vill kanske gå ut i solen, eller fara i kanot, eller vänslas med en flicka.  

Men oftast fördärvar han lusten för sig, därför att han klänger sig fast vid tanken - "Jag har inte tid att glädja mej."  Tiden finns nog, men han kan inte med bästa vilja se den. Han nämner tusen ting som tar tiden ifrån honom....

De finns Papalagi som påstår att de aldrig har tid. De ränner omkring som om de var besatta av Aitu (onda andar), och vart de kommer drar de ner olycka och elände, därför att de har förlorat tiden. Sådan här besatthet är ett förfärligt tillstånd.  En sjuka som ingen medicin kan bota, som drabbar många människor och kommer stor skada åstad...

Papalagi lägger stor kraft och alla sina tankar på hur han skall kunna göra så mycket som möjligt. Han tar till eld och vatten, storm och himmelsblixtar för att håll den fast.   Han sätter järn-hjul under sina fötter och ger sina ord vingar för att få mer tid.  

Och vad lönas all denna möda?

Vad gör Papalagi med sin tid? Jag tror den slinker undan honom, som en orm i en våt hand. Just därför att han griper för hårt om den. han låter den inte komma till sig. Han jagar alltid fram med utsträckt hand efter den.  Han unnar den ingen rast, att få komma till vila i solen. Den skall alltid genast vara tillhands, den skall sjunga och säga något.

Men tiden är fridsam och stilfärdig. Den älskar lugn och ro, att breda ut sig på en matta.                                                                           Papalagi känner inte tiden, han förstår den inte, och därför gör han våld på den med sina råa seder..

 

Vill du veta mer?

sussie@qvanttanten.se   www.qvanttanten.se   070-5269316

Väl mött!

/Sussie.

 

 
 

 

Att både glöda...

       och vaja i vinden!