Tanten och slanten

Pengar är väl ett konstigt påhitt.

"När det sista trädet fallit, den sista floden förgiftats, den sista fisken fångats.

Först då kommer människan upptäcka att hon inte kan äta pengar." 

 

En symbol, en papperslapp som skall motsvara X antal timmars arbete, tjänster eller varor.

Denna pappersbit har ju gått från forna tiders byteshandel, till metallmyntens epok.

Nu håller sedeln på att ersättas av ett plastkort eller ett klick på datorn. Utvecklingen går i en rasande fart.

Det direkta sambandet mellan t.ex. potatissäckens alla moment på vägen mot att bli just en säck potatis och det monetära värdet på just detta arbete, kan omöjligt motsvaras av transaktionerna i dagens ekonomiska hysteri.

Fortare och mer av allt hela tiden... Fortare och mer av allt hela tiden... Fortare och mer av allt hela tiden...

Får vi aldrig nog? 

 

Tanten tror ju att vi idag är i slutet av en av historiens alla utvecklingsdynastier, och på väg mot något nytt och ännu okänt.

I övergången från den gamla tankeramen till den nya, måste ju förlegade strukturer rivas för att lämna utrymme för det nya att växa fram. Det vi idag ser med världsekonomier i fritt fall... människor som sägs upp från jobb... Allt är precis som det skall vara, fast man blir ju rädd när man tänker på följderna.                                                                                       

 

Det har ju alltid varit dramatiskt när historiska dynastier fallit, men världen har ju trots allt snurrat vidare.

Tanten menar ju att vi idag lever i "Cancerekonomiernas" värld. Ekonomiska celler grabbar girigt i sig allt i sin väg, utan någon tanke på konsekvenserna i stort för helhetens välstånd. Som varje cancertumör växer vissa måttlösa celler på bekostnad av sin närmiljö, och slutligen hela organismen, detsamma gäller dagens ekonomiska struktur. 

Cancertumörer får aldrig nog utan det hela slutar med att dess värd kollapsar och går under. Detsamma gäller cancerekonomin och världen vi alla skall dela - som celler i en gigantisk kropp. Detta är i grunden bra, då cancerekonomier inte gynnar någonting egentligen. Tanten hoppas nu att dagens globala ekonomiska tumult skall vändas till något konstruktivt och bra. 

Den första sanningen är väl att man inte kan äta sig mer än mätt,

Den andra, att det viktigaste i livet inte kan köpas för pengar och

Den sista, att svepningen faktiskt inte har några fickor.

 

Naturen samlar inte i ladorna, utan vet att skänka av ett magnifikt överflöd i en förtröstan om att efter våren kommer sommaren. Skulle det bli missväxt reglerar naturen sig efter omständigheterna - men inte förrän efter de inträffat.

 

I den sunda ekonomin kommer förhoppningsvis alla celler, det vill säga du, jag och alla andra att agera som den "sunda egoisten." Den sunda egoisten agerar som en vanlig frisk cell i din kropp. Den förser sig med allt den behöver för sin överlevnad och funktion, men i nära samverkan med sin närmiljö och inte på bekostnad av den.

Den sunda cellen skaffar sig en depå för eventuella händelser, men låter inte depåsamlandet bli första prioritet. Den sunda cellen verkar självständigt och i samverkan, hela tiden för helhetens bästa - vilket ju faktiskt är du!

 

Nu kan det ju verkligen påpekas att Tanten själv inte på något sätt är ett under av ekonomiskt sinnelag. Det finns nog mer än en som kommer att dra på smilbanden då de läser detta.

Hur som haver har Tanten själv aldrig i hela sitt liv lagt sig hungrig, sovit under bar himmel utan att vilja det eller frusit av klädbrist. Alltid har det runnit in pengar, då börsen varit tom.  Aldrig har Tanten fått avstå från viktiga saker på grund av pengabrist. Bara det är något att vara oerhört tacksam över. Det är nämligen inte alla förunnat.

 

Om man funderar rent energetiskt på pengar och dess flöden, ser man dej och mej som elektromagnetsiska energifält som drar till sig och skjuter ifrån sig händelser och saker för sin utveckling. Vi har alla envisa frågor som kommer upp i livet, om och om igen. Tydligare och envisare visar sig uppgiften i olika versioner, tills dess vi löst frågan och kan gå vidare i våra liv.

 

Man brukar se det som att pengar och brist på dem tillhör rotchakrat. Det mörkröda chakrat i bäckenbotten, vars uppgift är att se till grundläggande överlevnadsfrågor. Det spelar ju ingen roll om vi jagar  tusenlappar idag eller vilda djur på medeltiden. Som vi ser har ju utvecklingen bara gjort frågorna mer subtila och abstrakta.

I skinkorna sitter även energetiska centra för självsabotage. Om rotchakrat och självsabotagepunkterna inte mår bra, kan man gå på ekonomikurser i evigheter, utan att någonsin få ordning på sin ekonomiska situation.  

Rotchakrat ansvarar ju även för flocken eller familjen och dess välmående eller brist på detta. För det mesta hänger ju ekonomiska bekymmer samman med övriga obalanser i familjen.                                                                                                                              

Då även pengar är ett uttryck för energivärde och affärer blir ett sätt att omvandla energier är det väl lämpligt att utforska även detta. Jag får en vara eller tjänst av dej och du får en summa pengar som motsvarar värdet av varan eller tjänsten. En vinn-vinnsituation, där alla parter känner sig som vinnare.

År det så i dagens ekonomiska värld? Tanten tvekar.

 

Om någon mot förmodan tycker subtila energier eller Qi är ett abstrakt flum, är detta ingenting mot världsekonomin. Siffror och antaganden tas på största allvar av herrar i kostym, och med massor av pondus.

Balans och harmoni är kanske inte deras största drivkraft i arbetet för vinstmaximering.

Mycket vill som bekant ha mer och helvetet blir aldrig fullt.

Så hamnar vi i det som Tanten kallar för cancerekonomin. Ett totalegoistisk maskineri som slukar allt i sin väg, utan att ge något tillbaka. Vi har väl alla stött på detta, med altför jämna mellanrum.

För Tantens del får det nu vara nog. Man måste sätta ned foten och säga STOPP och belägg. Det här vill inte jag vara med om.

 

 

Vill du veta mer?

sussie@qvanttanten.se   www.qvanttanten.se   070-5269316

Väl mött!

/Sussie.

 

 
 

 

Att både glöda...

       och vaja i vinden!