Nya kläder och gamla Tanter

 

En gång, för inte alltför länge sedan fanns en skock Tanter som hade fått en gemensam uppgift.

De skulle sy upp en kollektion nya kläder. Det var inte vilka paltor som helst vi talar om här, nej det bästa av det bästa - faktiskt världens bästa... trodde Tanterna i alla fall.

Med enorm frenesi satte de nu åstad, nålade, klippte och tråcklade av hjärtans lust. Fint skulle det bli - faktiskt världens finaste... trodde Tanterna i alla fall.

De tyckte själva att det gick riktigt bra. Som en enda stor familj faktiskt... nej som en enda kropp...

Alla strävade åt samma håll... Fast åt exakt vilket håll var lite oklart. Det gick mer än riktigt bra - faktiskt världsbra... Trodde Tanterna i alla fall.

Fortare och fortare gick det, bättre och bättre blev det....  Nu rullade hjulen så fort att Tanterna blev aldeles yra... Alla utom en som hette Tyra.

Sååå hände det outtalbara. Ester kippte fel!                   Två vänsterben till samma byxa!!!

Tanterna tittade på varandra, sådär som bara Tanter kan, och sa gemensamt "- Det har inte hänt. Det har då absolut inte hänt, och inte här hos oss!"

Seså, nu stickar vi väl vidare. i boggiewoggie takt.

Dagarna gick och det förfärliga, som ju ändå inte hade hänt, föll med tiden i glömska. 

Så hände det IGEN!!!

Den här gången var det Signe som sydde krokigt, nu blev det svårt. Riktigt svårt.

Vad skulle Tanterna ta sig till? Nu gick det samtidigt så fort att även Tyra började känna en aningen av yrsel.

Tanterna tänkte och sydde.                                                  Senare sydde de bara.                                                               Tänka blev för krångligt.

Att tänka och sy samtidigt kändes helt plötsligt omöjligt svårt - och onödig.                                                                      Det som Tanterna inte skulle tänka på hade ju faktiskt inte hänt

Noppa och stoppa, och se´n så tar vi nå´l en och sticker den i svålen...

De så berämda hjulen snurrade nu på i en fart som aldrig förr.                                                                            Tanternas tankar svindlade.                                                     Lika bra att sluta tänka - genast. Det är visst det som är gåtans lösning sade någon.

Krångleriernas mängd och krånglighet tilltog nu med samma hastighet som själva hjulens.                                    Det gick undan i svängarna skall ni veta.

Tanterna började så smått irritera sig - på ALLT! 

Men det viktigaste är ju trots allt att det SnUuUuUrrar.

Så... inte tänka mer nu! Sådär ja!

Inget har ju trots allt hänt (ännu).

Irritationen mellan Tanterna börjar tillta... hu så hemskt!                                                                                         Inte tänka - bara snurra! Så ja! Små insinuationer, konspirationer, fragmantiserande fantiserande upptog mer och mer av Tanternas tid.

Världens bästa klädfirma ändrade skepnad - till "Trassliga tovan".                                                          Världens bästa klädproduktion ändrade skepnad - till Tummevanteskonsultation - i mån av tid (och ork).

Sanningen började se smått trasslig ut - då hände det!

Tanterna började - tja, det är kanske för mycket att säga ljuga - men frisera sanningen en smula.                               Och strypa en och annan obekväm sakupplysning.

En avig och en rät - sjöng Tanterna tappert.

Sakteliga hade hela verkligheten vänt sig uppochner, bakochfram - utan att någon märkt något!                          Visst är det märkligt?

Hjulen snurrade och Tanterna sjöng...

Det som händer härefter är tyvärr detsamma i både större och mindre oälskade grupperingar.

  • Tanterna börjar kivas sinsemellan
  • Interna och externa syndabockar utses
  • Tanterna kommer att hitta en yttre fiende
  • Kvaliten på Tanternas alster sjunker
  • Ordningen i systugan blir ett minne blott
  • De som kan, kommer att fly fältet
  • De som blir kvar, tystnar och infogar sig
  • Trivseln sinar
  • Tanterna går nu på knäna, tills dess de stupar
  • Då säger de som ännu inte fallit - Vad var det vi sa? Och nickar försmädligt.

 

 

Tanten tror att den här sagan händer på fler än ett ställe i vårt avlånga land - och övriga världen - hela tiden!          Det är mer än mänskligt, men måste ju hanteras på något sätt.

Tanten tror att ALLT antingen ut- eller avvecklar sig. Stagnation är otänkbart.                                                      Det som inte vårdas kommer per automatik att börja trassla till sig enligt naturens kaoskoncept.

Vad kan man då göra? Givetvis har Tanten svaret även på denna gåta.

 

Genom att börja måna om sig själv, frekvenshöja sig och börja tänka lösningsfokuserat, kärleksfullt och med glädje... kommer du och alla andra Tanter att inspirera sina medmänniskor till detsamma.

Det kanske inte märks direkt- men det händer ändå. Förr eller senare kommer det att märkas.

Det har det alltid gjort.

 

 

 

 

Vill du veta mer?

sussie@qvanttanten.se   www.qvanttanten.se   070-5269316

Väl mött!

/Sussie.

 

 
 
 
 
 
 
 

 

Att både glöda...

       och vaja i vinden!

 

 

 

 

 

 

 

Robban, en av helhetens större njutare. Han spinner och kurrar, här och nu. Det är liksom hans bidrag till det allra högsta bästa.