Livets universitet

 

Tanten är ju en dam av det mer grundliga slaget. I sitt utforskande av verklighetens alla aspekter kollade Tanten upp det här om sjukdommar. Lite krasslig kan ju alla vara, men när Tanten är det så är det ordentligt. Lite längre ned kommer nu ett utdrag av ett brev angående hälsans förutsättningar enligt Tanten.

Det har nu gått ett helt decenium sedan jag blev sjuk. 10 år och massor av erfarenhet!

Som du vet så vänder ju vindarna och i år ska Tanten och vänninan åka till Hawaii och simma med delfiner - för 10 år sedan orkade Tanten inte stå upp själv. Det är fantastiskt!!!

I samband med detta vill Tanten ta tillfället i akt och tacka alla dem som hjälpte till under den här resan. Även alla de skattebetalare i Kronobergs län som bidrog till att ge Tanten den  yttersta udden av den konventionella vårdens vackraste sidor.

Som du förstår menar Tanten att den vanliga vården och den egna omsorgen om sig själv ska gå sida vid sida och inte som i dag ställas i konflikt med varandra!

Alla som kan klara småblessyrer själva sparar sig och vården enorma mängder av allt. Om olyckan ändå är framme finns bättre resurser till den som behöver - enkelt va? Då man ändå blir sjuk är det gott att inte vara så utelämnad och samtidigt kunna bidra till sin egen läkning.

Jag menar, mycket alvarligt att jag kunnat läka mej själv, utveckla och behålla min hälsa på ett utmärkt sätt med hjälp av qvantmedicinens fantastiska tekniker.

Och har detta kunnat hjälpa mej - så biter det på vad som helst! Det är åtminstone värt ett försök.

... ... Då det gäller cancern så kan jag bara säga att jag hade högmalignt lymfom med en metastas. Det betyder att min tumör satt i lymfan och att den växte så fort att den fördubblade sig själv, varje dag. De hittade även en metastas i solarplexus.

Till detta så har jag min kroniska sjukdom Akut intermitent porfyri, en mycket ovanlig sjukdom. Porfyrin gör att myelinskidorna bryts ned och att nervbanorna ligger direkt mot varandra och skaver. Då detta sker i hjärnan kallas det epilepsi. Har man porfyri kan man få epilepsi överallt i hela kroppen och alla dess vitala organ.

Då jag blev sjuk i cancern så utarmades jag i samma takt som tumören växte. Jag tappade 300-500 gr/dag Då man förlorar så mycket vikt, så fort kommer kroppen i chock och kan inte förstå när det är dags att börja bete sig normalt igen. På så sätt fick jag medicinsk anorexia.

Under min sjukdom hade jag en triad av var för sig livshotande sjukdomar. Tillsammans Blev de en ringdans som förstärkte sina egna och varandras farlighet. Med porfyri ska man äta var fjärde timma (som en diabetiker) och den största effekten är att man inte tål medicin.

Vid cancer måste man ta extrema doser totalgiftig medicin. Man försätts ju så nära dödsgränsen som möjligt med hjälp av cellgifterna – så hoppas man att tumören dör medan patienten överlever.

Anorexian blir ju ännu farligare då den kombineras med porfyrin som i sig kräver regelbunden och sund kosthållning.

Tja som du ser var detta inte lätt. Då jag faktiskt överlevt allt detta fick min själ samma hårdhänta behandling som min kropp tidigare erfarigt.

Jag har skrivit/målat en lättläst bok angående detta. Från tvi till Qi. Den finns att beställa på bibblan. Där kan du se min väg in i den subatomära kunskapens sfär.

Jag menar att jag kurerat mej själv från alla dessa eländeseländen med hjälp av qvarkar, fotoner och andra småkryp  ;-) Det tror tusan att jag brinner för frågan. Kan mitt liv och mina erfarenheter hjälpa någon till något gott så vill jag gärna hjälpa till.

Tja ha det nu gott. Så hörs vi snart igen.

 

.

 

Vill du veta mer?

sussie@qvanttanten.se   www.qvanttanten.se   070-5269316

Väl mött!

/Sussie.

 

 
 

 

Att både glöda...

       och vaja i vinden!

 

 

Allt som inte dödar -

                det stärker!

Att man aldrig blir som innan är väl själva meningen med resan. Detta brukar benämnas som utveckling!