Våga vilja välja

Visst är det härligt att ha möjligheten att välja?

Gärna mellan bra, bättre och bäst - eller allt på en gång.

Att välja och välja om är en ynnest.

 

Vad skall jag ha på mej i dag? Vad skall jag äta i dag? Vad skall jag göra i dag?

För att förstå väljandets väsen behöver vi använda olika tankeramar.

Jag väljer här de tre enligt Tanten, viktigaste teorierna för att skapa förståelse för förmågan att våga vilja välja.

 

  1. Maslows behovstrappa
  2. Marxs alienationsteori

  3. Jungs individuationsteori.

 

Om man har dessa med sig då man tänker på våra villkor att våga vilja välja kommer man långt.

1. Maslows teori.

Först måste man ju veta var man står i "trappan"

Vet du var du står just nu? Var vill du stå?

2. Marx teori

Därefter måste man fundera över om tanken och känslan stämmer överens med val man gör i livet. Om inte, blir man tudelad - och det vill väl ingen?

3. Jungs teori

Då detta är klart får man se efter var i livet man befinner sig. Som du ser menar Jung att livets åldrar spelar roll i vad som är viktigt just nu.

Här kommer nu en kortversion, i Tantens tappning, av dessa mästares tankar, så fundera gärna på var du själv står i detta livsdrama. Att måla, skriva, eller något annat kreativt kring detta kan underlätta att reda ut i röran.

1.

 

 

 

Så går vi vidare...

 

2. Alienationsterin -

En vetenskaplig och akademiskt gångbar teori. Den gamle Marx menade att människa består av tre delar. Tanke, känsla och handling. Då dessa separeras från varnadra, så att tanken och känslan inte löper åt samma håll, och inte stämmer med det man gör blir människan alienerad - tudelad. Detta leder i sin tur till personliga och sociala missförhållanden, vilka för med sig obalanser och olycka i stort och smått.

 

 3. Jungs individuationsteoriteori 

Låter såhär i Tantens tolkning;                                                                                                  

Efter puberteten tar den unga, vuxna människans liv vid.  

- (ca 20-30 år) Då gör man de val som senare tar resten av livet att reda ut.        

Man utbildar sig, gifter sig, köper hus, får barn / eller inte, och så vidare...  Man är något, i förhållande till sin omgivning. Detta kallar Jung för att man är en ”person”.                                                                    

- (ca 30-40 år) Livet rullar livet på, med alla förpliktekser man åtagit sig, men man börjar så smått fundera över sina livsval. Dessa funderingar stegras med tiden till ordentliga grubblerier, som måste hanteras på något sätt.                                                   

Under resans gång har även människans inre, börjat pocka på uppmärksamhet.  Personen har svårt att hantera det inre sökandet, då man egentligen bara vet vem man är i förhållande till andra, utåt sett.   

- (ca 40-50 år) Det hela kulminerar i en kris som Jung kallar individuationskris. Det hela leder till att personen transformeras och kommer ut ur det hela som en ”individ”.

Detta innebär att människan nu är något i förhållande till sig själv. Ungefär som då en larv blir till  fjäril.   

Detta brukar hända ungefär samtidigt som ungarna är i puberteten... tror Tanten.                                            

Jung kallar hela händelseförloppet för ”individuationsprocessen”.

 

 

Vill du veta mer?

sussie@qvanttanten.se   www.qvanttanten.se   070-5269316

Väl mött!

/Sussie.

 

 
 

 

Att både glöda...

       och vaja i vinden!

.