Förvärvsarbete eller fördärvsarbete

 

Vi måste väl vara världens mest plikttrogna skara?

Hur kommer det sig egentligen att vi är så trogna och auktoritetsstyrda?

Vi stretar på, i ur och skur, från bittida till sent, dag ut och dag in... för vad? Till semestern, eller pensionen eller till helgen eller... - listan för när vi ska förverkliga oss och våra drömmer tycks aldrig sina. Men de är ofta en annan dag än just i dag.

 

Vet du att det inte finns något bättre tillfälle till förändring än just nu? Och det finns ingen som kan göra det än just du, för ditt eget allra högsta bästa. Det fina är att just du är värd det!

 

Kan man anstränga sig för mycket? Ja, jag tror faktiskt det.

Av egen erfarenhet vet Tanten att det är möjligt att anstränga sig såpass, att man tillslut blir sitt måls största motståndare. Viss är det märkligt.

 

Både tid och pengar tycks ha den egenheten att de slinker i väg, ju mer man jagar dem. Efter några år som bussförare vet Tanten å det bestämdaste att tiden är högst subjektiv.

Så fort man börjar jaga klockan ökar förseningarna med raketfart. Kan man bara hålla sig lugn och strunta i tiden, kan man enkelt köra in den i gen, men aldrig om man jagar den!

Detsamma gäller pengar.

 

Det paradoxala är ju att både tid och pengar bara är de redskap vi får för förverkligande av våra mål. De är inget mål alls i sig själva. Bara redskap alltså.

 

Utöver jakten på tid och pengar har vi fått ytterligare griller att fundera på. ALLT skall mätas och kontrolleras. Det är ju heltokigt. Bara för att något är mät, eller kontrollerbart betyder väl inte det att det är varken relevant eller meningsfullt. Det finns ingen direkt koppling mellan dessa variabler.

Detta vet vi alla, vid närmare eftertanke, men det tycks inte påverka det vi kallar arbete nämnvärt.

 

När hade du kul på jobbet senast? 

En gammal klycha säger att det finns ett samband mellan glädje och dumhet. Är man korkad bara för att man är glad? Är det oseriöst att visa glädje? Tappar man prestige om man drar på smilbanden...? Då flamsar man, och DET är förbjudet!

 

Är bisterhet ett tydligt tecken på kompetens, ledarskap och koll på läget? Den som går på det är väl korkad, om någon är det...

 

Är det fint att vara stressad? Betyder det i så fall att man gör mer - eller rätt? Ökar det på något sätt kompetensen i gruppen?

 

Är ditt arbete en tvångsmässig, stereotyp meningslöshet eller-

ett kreativt och kärleksfullt skapande av meningsfullheter?

 

Anade du att alla bidrag till vårt samhälles bästa som inte har ett monetärt värde på 3000 kr/dag inte utförs alls, däremot går det åt en jäkla massa pengar för att hålla folk ifrån att utföra "Grädde på moset" åt oss alla - är det rimligt?

 

Varför blir inte den vårdade, åtgärdade delen av befolkningen någonsin frisk, självständig eller förömögen att stå på sina egna ben? Är det rimligt? Borde något annat gjorts... eller låtit bli att göras?

 

Då jakten på tid, pengar, mät och kontrollerbarhet styr hela vår bistra och alvarliga arbetstid inträffar något intressant. Ju mer vi arbetar - desto värre blir det!

Det, min vän är ett tydligt tecken på att det är hög tid att lägga om kursen-om man inte vill gå under som en hel Titanic, och det vill man ju inte.Man vill inte det, vare sig man är en privatperson, familj, arbetsplats, eller för den delen ett samhälle.

 

Det enda man behöver göra är faktiskt enkelt. Gör en sak annorlunda.Och håll fast vid det. Tanten föreslår - lägg till Qi!

Vet du att det är 1,5% skillnad i genstrukturen mellan en människa och en gris?Tänk på det en stund och över vilken skilnad en liten % hit eller dit kan göra...

 

Kontentan blir då; en väldigt liten förändring, kan ge en genomgripande effekt.Detta under förutsättning att man är "enveten" som det heter på småländska. Så, testra gärna om Tanten har rätt - alltid kommer det att hända något annorlunda.

 

Lycka till!

 

 

 

Vill du veta mer?

sussie@qvanttanten.se   www.qvanttanten.se   070-5269316

Väl mött!

/Sussie.

 

 
 

 

Att både glöda...

       och vaja i vinden!

 

 

Vart är vi på väg,    - och varför?